Det har skett oavsett om vi haft en S-regering eller den nuvarande borgerliga alliansregeringen. Särskilt allvarligt är att misslyckandet fördjupats även under perioder då den ekonomiska konjunkturen varit stark.
Ett förslag som dykt upp på den politiska dagordningen är inrättandet av ekonomiska frizoner i invandrartäta områden som präglas av hög arbetslöshet. Tanken är att företag som etableras inom dessa zoner skall få kraftigt sänka arbetskostnader via reducerade arbetsgivaravgifter om de anställer människor som bor i dessa områden.

Idén om ekonomiska frizoner har testats i andra länder med högst varierande resultat. Någon universallösning på integrationsproblemen är det minst av allt.
Problemet är i grunden inte dessa utanförskapsområden i sig utan den höga arbetslösheten. Eftersom det handlar om bostadsområden i miljonprogrammet så lämpar de sig föga för företagande, i synnerhet inte om det handlar om bullrande, luktande eller på annat sätt miljöstörande verksamhet. Dessutom sker ingen integration i samhället om dessa områden förvandlas till enklaver.
Snarare än att skapa geografiskt avgränsade invandrartäta områden där företag subventioneras, bör de riktade insatserna gälla anställning av invandrare var helst det sker i hela kommuner som har hög andel invandrare och hög arbetslöshet. Svenskar lär inte i ökad omfattning vallfärda till Bergsjön, Rosengård, Rinkeby och Hovsjö även om det växer upp butiker med låga priser. Men om nyföretagandet växer som helhet bland invandrare kommer även invandrartäta områden att bli socialt stabilare och tryggare.