Därför är det närmast med en gäspning som jag på tisdagsmorgonen noterar att rymdsonden Curiosity som färdats 248 miljoner kilometer efter åtta månade har landat på mars. Så snart kanske vi får veta om det finns marsianer som lever på mars. Med stor sannolikhet blir resultatet lika intetsägande som det blev efter landningen på månen, det enda man hittade var en trist stenöken utan något slags liv. Nej, jag är inte teknikfientlig, snarast tvärtom. Men även när det gäller den naturvetenskapliga sektorn handlar det om ekonomi, om att prioritera viktigt före oviktigt. Att ösa mångmiljardbelopp på rymdforskning handlar till stor del om att ösa pengar i ett stort svart hål.
En annan på ytan betydligt mindre nyhet som betyder betydligt mer av nästan omedelbara positiva effekter får jag i ett pressmeddelande från Malmö högskola. En stor studie skall göras vid Odontologiska fakulteten för att se om en liten plåtbit som appliceras mellan en tand som lagas och granntänderna kan förhindra skador på de sistnämnda. Om man med denna enkla metod förhindrar att borren skadar granntänderna uppskattas hela 90 miljoner kronor kunna sparas per år.
Att satsa på vardagsnära forskning som direkt kan höja livskvaliteten för människor som lever här och nu är betydligt bättre använda pengar än de som satsas i kapplöpningen om att erövra rymden.