Tolkarna som bistår svenska soldater

"Jag skulle vilja påstå att de är oersättliga", så säger överstelöjtnant Per Carlsson, ställföreträdande chef för den svenska styrkan i Afghanistan, om de afghanska tolkarna. 24 av dessa tolkar har lämnat en skrivelse vid ambassadkontoret på den svenska basen där de ansöker om asyl i Sverige. Orsaken är att de är oroliga för sina liv när internationella säkerhetsstyrkan Isaf minskar sin närvaro. Om situationen där och då inte visar på en positiv utveckling för Afghanistan är det stor risk för att Talibaner hämnas på de som tydligt ställt sig på motståndarnas sida.
Men det svenska svaret har hittills varit att asylansökan måste göras individuellt och det måste ske i från Sverige. Försvaret och Migrationsverket har hänvisat frågeställningen vidare till de som kan påverka ärendet – Sveriges lagstiftare, det vill säga politikerna.
Migrationsminister Tobias Billström (M) menar att det inte är aktuellt med undantag för tolkarna, utan att asyl enbart ges till den med skyddsbehov. Försvarsutskottet visar sig däremot vara oeniga i frågan så det finns en chans att frågan kan få en vidare hantering.
Norge, Tyskland och Kanada är länder som redan tagit beslut om att särskilt skydda sina tolkar efter 2014. För att Sverige ska kunna göra likadant menar Tobias Billström att man i så fall måste förändra lagstiftningen "och det är alltid svårt att förändra lagar för att passa en enskild grupp".
Att ändra lagar kan säkert vara krångligt och särbehandling är långt ifrån alltid bra, men att överge de som vågar sina egna liv för svenska soldaters arbete i en krigszon borde vara en rimlig särbehandling. Att säga tack och hej och lämna medhjälpare och kollegor i sticket är varken snyggt eller mänskligt. Tobias Billström bör nog göras medveten om att det finns det som är bra mycket "svårare" här i livet än att åstadkomma en lag. (Tips för att fixa till en rimlig lag finns troligen att hämta i Norge, Tyskland och Kanada.)