Ursäkta, har ni hittat vår bomb?

Det var en utmärkt illustration av vad den mänskliga faktorn kan ställa till med. Det bisarra i att någon glömt en bombattrapp vid en bil på den amerikanska ambassaden i Oslo skulle varit lustigt om det inte hade gett världen kollektiv magsyra.
Man kan undra om de som glömde hade förstått risken för att den kunde tas för en verklig bomb. Man kan tycka att ambassaden instinktivt skulle hålla ordning på rekvisita från en bombövning- i Oslo.
Det är lite som om en jumbojet av misstag skulle lägga om kursen till kollision med frihetsgudinnan och man blev förvånad när det dök upp militärplan.
Den amerikanska ambassaden har bett underdånigt om ursäkt, vilket är rimligt. "Säkerheten kräver att vi tar varje hot på allvar", hette det i pressmeddelandet. Dock att "hotet" denna gång kom från dem själva ...
Utryckningen mot terrormisstankarna har säkert kostat norrmännen enorma summor. Man känner med Osloborna, som under tio svettiga timmar måste ha befarat att det värsta kunde ha hänt igen.
Men det finns en positiv aspekt av detta: det är svårt att tänka sig en bättre beredskapsövning. Att de som ryckte ut fruktade att det faktiskt rörde sig om en bomb var på ett obehagligt sätt ett förutsättning för att man skulle kunna göra en skattning av hur väl förberedda de var, ett år efter det som aldrig skulle kunna hända faktiskt hände.
Det förefaller som om beredskapen var god och utrymningen gick snabbt, så ironiskt nog kan vi alla kanske sova lugnare efter detta.
@Byli.8.init:Martina Jarminder