– Det där är viktigt, säger Pelle Hörmander om vad som kommer först: pensionen eller semester.
– Jag ska ha sommarsemester och utan att märka det ska jag glida över till pensionär, säger han som ser framemot att slippa ångesten sista dagen på semestern.

Pelle Hörmander har i alla år på Radio Halland levt i den gröna lampans sken: ljuset från får hans puls att öka takten.
– När den gröna lampan går i gång; det lever jag för. Då vet jag att någon lyssnar, säger han som om två timmar ska han sända sitt sista radioprogram: Halland i dag.
Men istället för att, som brukligt, sammanfatta det som hänt i länet under dagen riktas strålkastaren på programledaren själv.
– I dag skiter vi i det som hänt i Halland. I dag sammanfattar vi mig, säger Pelle med ett brett leende på läpparna.

Trots över 35 år i Halmstad är dialekten fortfarande starkt präglad av uppväxtåren i Göteborg och Trollhättan.
Mycket har hänt sedan Pelle först steg in i Radio Hallands lokaler med ett cv där främsta meriten var den som sportreporter på Hallandsposten.
Nu, bara timmar från slutet, kan han titulera sig själv som svensk mästare i livesänd lokalradio.
– Jag påstår det. Men det får bestridas, säger han, men med 17 500 livesända timmar bakom sig är han ganska säker så sin sak.
Som journalist har han aldrig jagat det stora scoopet, menar han, istället har han jagat samtalet.
Men med sina brister skjutjärnreporter har han istället fokuserat på sin talang som programledare.
– Mötet med människor är något jag känner starkt för, säger Pelle Hörmander som nu alltså stiger åt sidan för yngre talanger.
Något han ser som ett naturligt steg i livet.
För någon gång ska den gröna lampan slockna menar han. Då gäller det att fylla livet med annat än radiopubliken.
– Det är ridå när lampan släcks. Då är du borta, säger han.

Men pensionärslivet får vänta ytterligare. En en sista gång kommer Pelle Hörmander att leda publiken från den stora studion i radiohuset på Lilla Torg i Halmstad.
En sista gång ska Radio Hallands egna radioestradör jaga det gröna skenet och en sista gång ska han få se det slockna.
– Det känns bra, säger han betryggande.