Givetvis påverkade tsunamin det som hände, men kritiken handlar om att förebyggande åtgärder skulle kunna ha stoppat katastrofens påverkan på kärnkraftsanläggningen.

I den mycket kritiska rapporten påpekar man att det fanns flera möjligheter att åtgärda problem som fanns i säkerhetssystemet men att kontrollmyndigheter och ledningen för energibolaget medvetet sköt på beslut.
Om kritiken stämmer är det tragiskt att katastrofens konsekvenser i slutändan orsakats av ekonomiska skäl – för det lär handla om pengar; varför annars skjuta upp nödvändiga beslut?

Vill man vara konspiratoriskt lagd kan man samtidigt tänka sig att den kritiska rapportens syfte är att åter invagga den japanska befolkningen i övertygelsen om att kärnkraften går att göra helt säker. I skuggan av katastrofen har landets övriga reaktorer för ett tag varit avstängda, men då övergången till alternativen inte går att göra över en natt har den första reaktorn åter startats. Den parlamentariska utredningen kan trots sin kritik bidra till att kärnkraftsindustrin med ökade krav och högre disciplin får grönt ljus att fortsätta köra. Det vore synd då Japan nu har chans att bli framträdande på alternativ energi. Men – tack och lov ändå att utredningen hänvisar till den "mänskliga faktorn". Det finns allt för många nyheter som handlar om den omänskliga faktorn.