För första gången har jag gjort besk. Den blev sådär.
Hoppsan, nu tog jag mig an ämnet i fel ordning.
När jag hamnat i södra Halland dröjde det inte länge förrän jag blev bekant med fenomenet besk och beskrundor. Båda delarna lite märkliga seder för en smålänning, men inte desto mindre tilltalande.
Jag lärde mig det där om malörtens plockning på Bartolomeus-dagen 24 augusti och att de olika metoderna att sedan få till drycken har sina anhängare som tycker att de andras metoder är helt fel. Något som kan diskuteras i timmar.

På senare år har beskåtgången hemmavid varit nästan obefintlig. Den halvflaska som en god vän fixade åt mig till julen 2010 är fortfarande inte slut.
Men så var jag ju på den där småländska utflykten för en tid sedan, som inte bara tog oss till Linnés trädgårdar utan även till Huseby.
Där finns, bland mycket annat, en liten bod med marmelader, bröd och annat att köpa med hem. Till exempel brännvins-kryddor. Jag fastnade för en påse med "Borgmästarens Julbesk". För det var inte vilken borgmästare som helst. Det var Victor Wilhelm Appelquist, kallad "glade Wille" och borgmästare i Laholm 1902-1923.

För ett par tior fick jag inte bara en påse kryddblandning utan även en dos historia med laholmsanknytning. Jag citerar från kryddpåsens baksidestext:
"Glade Wille i Laholm anbefallde å det varmaste detta sätt att ansätta julbesken: En kvist malört brytes efter blomningen /.../ hänges svalt och mörkt och får torka till Luciadagen den 13 december. Ur en helbutelj /.../ hälles på ett tefat en sup. Fem kristallsockerbitar rives helt gula på sidorna mot skalet av en väl tvättad och torkad apelsin.
Sockerbitarna lägges i spriten på tefatet, alltsammans antändes, malörtskvisten svedes försiktigt över elden och stoppas sedan ner i flaskan. Lågan släckes helt och resterna hälles försiktigt ner i flaskan.
Flaskan ställes mörkt och svalt, vändes på kvällen varje dag fem gånger. Dryckens huvudsakliga ändamål är att neutralisera magsyran efter julmaten och första intagningen sker lämpligen i samband med julottan, i övrigt efter behag."

I modern tappning var det bara att hälla kryddpåsens innehåll i en flaska sprit, låta det stå två dagar och sedan sila av.
Hur den smakade? Tja, jag kan väl säga att åtgången på midsommarafton var minimal och att chansen att det finns kvar en hutt eller två även julen 2013 är stor.
Malörts-smaken var där, liksom en aning apelsin. Men vem i all världen hade lagt till anis?
Plötsligt blev det mer magmedicin än njutning, om ni förstår vad jag menar.
Jag tror inte att det var vad borgmästaren hade tänkt sig.