Vi kunde kanske förvänta oss att en svart president på tronen i USA, skulle leda till bättre anseende för de svarta. Men så tycks det inte ha blivit. En undersökning av Newsweek visar att det 2008 var 52 procent som trodde att "rasrelationerna" skulle förbättras med en svart president.
I dag är det bara 32 procent som anser detta och 30 procent anser att de försämrats (Var 9 % 2008). Hela 60 procent anser att de försämrats eller att inget har förändrats under Obama. 51 procent av de vita anser att Obama inte gjort något för att förbättra relationerna mellan svarta och vita och bland de svarta är det 70 procent. Klyftan ser alltså ut att öka istället för att minska.
Är detta förvånande attityder? Är det ett exempel på jantelagen? Här ska inte de svarta komma och tro att de är något bara för att USA har en svart president. Ett annat förhållande med Obama i Vita huset är att konflikter där vita och svarta är inblandade snabbt blir politiserade när Obama säger något i frågan. Så var det i fallet Trayvon Martin, som blev skjuten av en vit, frivillig vakt i ett bostadsområde i Florida. Obama sa: "Om jag hade haft en son skulle han ha sett ut som Trayvon Martin", vilket väckte en hätsk debatt om politisering av fallet.
74 procent av de svarta har personliga erfarenheter av diskriminering mot 31 procent av de vita. De svarta möts av fördomar och upplever att de inte blir bemötta på ett likvärdigt sätt till exempel på bostadsmarknaden och arbetsmarknaden och av polisen.
När man reser i USA blir man förvånad över att detta rika land, där många – särskilt vita – lever i överflöd och en lyx man häpnar över, samtidigt som man ser så många fattiga människor. Det finns Gated Communities med otroligt lyxiga villor och all slags service, men några kvarter bort i slummen bor huvudsakligen svarta i ruckel och misär. Jag har varit i flera sådana svarta getton, men minns särskilt ett besök i stadsdelen Watts i Los Angeles, där en kollega visade mig runt i eländet (behövs vanligen eskort av någon som känner förhållandena om man vill göra studiebesök i dessa getton, vilka kan vara farliga). Samma tragiska upplevelse blev det i fattiga kvarter i Chicago, där drogade och/eller håglösa människor hängde i gathörnen och barnen lekte bland sopor och bråte. Tala om klassamhälle! Där har Obama en gång varit community organizer.
80 procent av USA:s minoriteter röstade på Obama 2008. Frågan är om han kommer att få ett så starkt stöd i år, eftersom många av dem inte tycker att deras situation förbättrats under Obama. De hade stora förhoppningar på en svart president och demokrat som ville sociala reformer, men har blivit djupt besvikna. Det är inte lätt att ändra på ett ingrott klassamhälle och det krävs mer än en ambitiös president för detta, men så ser de utsatta sällan på saken. De vill genast ha radikala förändringar, som en president inte kan åstadkomma. Den vita arbetarklassen stöder inte Obama och demokraterna – de röstar numera republikanskt – och att förlita sig på den unga medelklassen, som stöder Obama, leder inte till en ny seger i presidentvalet.

Missa inte vår kompletta tv-guide!