En av det högerextrema ungerska partiet Jobbiks riksdagsledamöter har upptäckt något chockerande: Hans mormor var judinna. För någon annan hade detta kanske inneburit en axelryckning eller ett nyfiket inköp av en bok om religionen. Men inte i det här fallet.

För Csanad Szegedi innebär detta en kollapsad värdsbild och möjligt förtroendeunderskott på sin post. Jobbiks politik vilar mycket på ett kritiserande av olika folkgrupper. Romer och judar är favoriterna. Lyckas man inbilla tillräckligt många att problem härstammar från en viss grupp, som givetvis inte har något med en själv att göra, så slipper man föra en ansvarsfull politik. När man misslyckas kan man hänvisa till slemma judar eller tjuvaktiga romer.

Hur tacklar man som högerextrem att ha blod från guds eget folk i ådrorna? Szegedi menar stillsamt att det var mycket att smälta. Jo, det kan inte vara lätt att vara sin egen syndabock. Men han har hittat en lösning: det handlar inte om att vara renrasig ungrare, utan om hur "ungerskt" man beter sig. Vem definierar vad som är sant ungerskt? Gissningsvis Jobbik och Szegedi. Så brukar det vara med hemvävd nationalism.

Man kan själv avgöra att det går bra med en hyrd folkdräkt från fel ställe i Sverige och vinna tävlingen på så sätt. Sannfinnländarna är på samma sätt sugna på att bestämma vad som är finskt. Bögar är det till exempel inte. Om man gör sin sina egna regler kan man alltid intala sig att man vinner och gör man inte det så var det i alla fall syndabockens fel.