Det såg ut som om förste startande i omhoppningen, Sebastian Numminen, direkt tog död på all spänning. Med Brionne gjorde han en runda där alla försök till snäva vägar och snabb galopp lyckades.

De första fyra efter honom var inte i närheten att kunna konkurrera. Men så kom Alexander Zetterman på kvicke Condello och nosade lite på Numminens tid. Fler försökte, inte minst Numminen själv på ruti8nerade Calandro 2 men ingen lyckades Tills Numminens sambo Sartu Liukkonen red in med Celestine. Hon ville vara bäst i familjen – och slog Sebastian med 51 hundradelar.

Bara en återstod – Royne Zetterman. Att Royne har vinnarskalle har han bevisat många gånger och han gav prov på det än en gång.
– Jag var ju inte den som ville gå hem, sa han efter sin superrunda, apropå det skämt som studsat mellan ryttarna.
Med 53 hundradelars marginal vann Royne hoppningen och de 15 000 kronorna i segerpremie.
Hästen han red var Echo de Laubry.
– Det här är min blivande topphäst, sa Royne om den hetlevrade fuxen.
– Det är denne och Isac som ligger mig varmast om hjärtat.

Echo de Laubry är född i Frankrike och köptes av Royne vid Falsterbotävlingarna i fjor.
– Jag har tagit det lite lugnt med honom. Han är bara åtta år och har en stor fin galopp som han numera behärskar mellan hindren, sa Royne och berättade att nästa uppgift för hästen blir Grand Prix i Norge.
Det Kristianstadsbaserade paret Satu Liukkonen och Sebastian Numminen var ganska nöjt, trots att det besegrats av klassens sista startande.
– Celestine är en fantastisk och känslig häst som jag älskar att rida. Jag är mycket nöjd med henne, strålade Satu.
Sebastian, slutligen ”bara” trea var glad över Satus framgång.
– Men hon ska inte tro hon får någon mat i kväll, muttrade han med ett leende.

Alexander Zetterman, son till Royne, var fyra med Condello, men hade tidigare vunnit 1,40-hoppningen med Canora.
– Jag är lycklig över att få rida en sådan här fin häst. Och att hon har ägare som ger mig tid att utveckla hästen, sa Alexander.
Tävlingarna på Lisen Bratt Fredricsons och Peder Fredricsons gård Grevlunda krockade med stortävlingen på Strömsholm men fick massor av beröm av ryttarna.
– Det blir fler tävlingar. Vi gör det för ridsportens skull, hästarna hoppar väldigt bra på vårt underlag, menade Lisen.