Reinfeldts problem

I helgen var det Fredrik Reinfeldt tur att grillas av Tomas Ramberg, i Sveriges Radios Lördagsintervju. Än en gång visade statsministern sin förmåga att inte provoceras. Många frågor besvarade han på typiskt lugnt Reinfeldt-manér. Ibland föll han dock in i nidbilden av en politiker; någon som ger undvikande svar på frågor så att det till slut framstår som att journalisten talar med en vägg.
Väggliknande blir Reinfeldt när han på alla sätt vägrar erkänna problem där regeringen än så länge inte lyckats. När Ramberg lyfte polisens extremt dåliga brottsutredningsstatistik framstod statsministern i det närmaste som verklighetsfrånvänd.

Vid en frågeställning vågade Fredrik Reinfeldt prata om problem och det var när han skulle tydliggöra sitt tidigare starkt kritiserade uttalande om "etniska svenskar". Nu blev han tydligare med vad det var han ville förmedla i sitt tidigare uttalande. Inte minst betonade han vikten av att se och prata om problemen för att ta sig an dem.
Det resonemanget håller herr statsminister, så varför inte också angripa andra frågor på samma sätt?
Den nyligen tillsatte partisekreteraren Kent Persson har fått i uppdrag att få ny luft under partiets vingar. Moderaterna har för första gången på mycket länge drabbats av motgångar och inser att saker måste göras. Kent Person har då lyft fram det som var framgången för partiet 2002-2006 och konstaterar att väljarna vände sig till de Nya Moderaterna för att partiet vågade se problemen och att de vågade vara självkritiska.

Fredrik Reinfeldt leder ett parti som kräver nytändning och visa att man är i rörelse. Men det är svårt att vara förnyare när man själv var den tidigare förnyaren. Ska man lyckas med det måste man våga vara kritisk till sig själv och så låter det inte absolut inte när Reinfeldt talar. Dag Gustavsson