De orangefärgade demonstrationerna 2004 gav hopp om ett demokratiskt Ukraina som kunde gå en ljus framtid till mötes. Men åren som följt har inneburit dramatik i kampen om att leda landet. Den nuvarande presidenten Viktor Janukovytj har blivit av med sin huvudmotståndare – genom en rättsprocess med stora frågetecken är Julia Timosjenko förpassad till fängelse och fler politiska motståndare sitter bakom lås och bom. Höstens parlamentsval blir knappast demokratiskt.

Även om bojkott inte alltid är bästa vapnet mot tveksamma regimer så hade en sådan i det här fallet fått en större påverkan än en bojkott mot Azerbajdzjan. EM-fotbollen har en större publik än en europeisk musiktävling och fotbollen har starkare politisk påverkan än sång – så ser världen ut.

Men nu är fotbollsfesten igång och eventuella bojkotter får några ej tillresta politiska ledare stå för. Sportens värld avsäger sig ofta allt politiskt ansvar och det är kanske bra för att sporten i sig ska hamna i fokus.

Likväl finns sporten med i det politiska spelet. Inte minst kommer Ukrainas ledare nyttja EM till att vilja visa upp en skimrande nation.
Tänk om någon fotbollsstjärna vågade agera som Loreen och använda sin maktpositioner för att sända en signal till Ukrainas odemokratiska ledning. Om inte får vi ställa hoppet till planens domare att åtminstone hålla upp det gula varningskortet mot Viktor Janukovytj på VIP-läktaren.