Som en av de drabbade av måndagens otjänliga vatten kan jag konstatera att det inte spelar någon roll hur många krisorganisationer och beredskapsjourer det finns, eller hur många övningar som genomförs för att klara av ett skarpt läge, när det väl gäller är det tydligen ändå svårt att få allt att fungera.

Själv gick jag länge ovetandes om att vårt dricksvatten ansågs farligt att dricka, och att man till och med varnade för att tvätta sig i det med risk för frätskador!
Jag hade varken radio eller teve på och det dröjde ända tills efter åtta på kvällen innan jag fick denna viktiga kunskap mig delgiven via sms från en kollega.
Då hade jag både skrubbat potatis, ätit mat och borstat sonens tänder. Ponera att det faktiskt var gift i vattnet, att luten hade nått just min kran, då hade det varit för sent.

Att man inte har larm som fungerar när doseringen av farliga ämnen blir fel är inte acceptabelt i vårt samhälle. Det ska inte kunna gå så många timmar innan ett utsläpp av denna kaliber upptäcks.
Att man sen dessutom inte använder sig av alla till medels stående bud när man ska till att varna alla invånare som kan tänkas bli skadade av det giftiga vattnet, finns inte på min karta.
Hur kan man INTE använda alla larmmöjligheter som finns i ett läge där man tror att folk kan bli allvarligt skadade och då det är bråttom att få ut informationen?
Hur kan man låta bli att använda de utomhuslarm som testas varje kvartal, för att kunna användas vid just tillfällen av dessa slag? Om de inte används då, när ska de då användas?

När utsläppet upptäcks går kommunen ut med ett VAM (viktigt meddelande till allmänheten) via radio och teve. Men, man väljer att INTE använda de utomhuslarm som finns. Förklaringen är att det inledningsvis bara rörde Åled och Sennan där det ändå inte finns några larm utomhus .....
Men då spridningen snabbt blev större och gällde även stora delar av Halmstad skulle man givetvis prioriterat om, och på så sätt nått många fler som liksom mig gjorde annat än att titta på tv eller lyssna på radion denna måndagskväll.

Nu tror jag att det finns änglar, och tur är det, för när jag och sonen skulle äta stod jag just och skulle hälla upp vatten i glasen när jag ångrade mig och tyckte vi var värda mjölk istället. Efter maten borstades sonens tänder, och jag tänkte att nej, han behöver inte skölja munnen.... Någon dusch blev det inte heller denna kväll, det kunde vänta till morgonen tänkte jag, av helt andra anledningar än att vattnet skulle vara otjänligt.

MEN, vi kunde lika gärna tappat upp ett bad och vi kunde ha druckit vatten till maten som vanligt. Och vem vet vad som hänt då?