Många har förfasat sig över den oroande statistiken kring arbetslösa unga. Var fjärde ung människa saknar jobb, har det stått att läsa och både medier och politiker har citerat det.
Dagens Nyheter har roat sig med att titta närmare på statistiken och funnit att till och med sommarjobbsökande högstadie- och gymnasieelever finns med som arbetslösa, fast de inte bara går i skolan, utan i vissa fall gör det på grund av skolplikt och inte för att de inte kan få jobb. Det är sedan tidigare känt att de som läser på heltid kan vara inkluderade i siffrorna, i de fall då man menar att de valt att läsa för att de inte fått jobb, men få har nog tänkt sig att det ingår grundskolelever i beräkningarna. Det är fortfarande ett ganska litet problem för de flesta 15-åringar att inte ha jobb, även om sommarjobb är nyttigt, roligt och viktigt.
Statistik är generellt ett knepigt område: betydligt fler personer än de flesta nog tror behövs i en studie för att den ska vara statistiskt tillförlitligt. Och sedan finns det en felmarginal som inte går att värja sig mot. Men trots detta är formuleringar som "studier visar" eller "rent statistiskt" legio, både i pressen och bland politikerna själva.
Den politiska debatten blir lidande om man slösar energi på att vara upprörd över sådant som bara är en sanning med mycket stora modifikationer. Det är tråkigt med hög arbetslöshet bland unga, men det rör sig inte riktigt om den katastrofala omfattning som det framställts som, vilket gör att debatten förs på delvis felaktiga grunder.
I många fall måste man räkna på ett visst sätt även om siffrorna kan bli missvisande, för att de ska bli jämförbara internationellt. Sverige kan inte räkna på ett eget sätt, det blir problematiskt, men en rimlig lösning kunde vara att använda samma beräkningsmetod, men tydligt markera vilka grupper de som räknas som arbetslösa tillhör.