Miljö och miljoner

Nästan all politik handlar om målkonflikter. Inte minst gäller det inom miljöområdet.
Den miljödebatt som förs försöker däremot ofta blunda för de djupa konflikterna mellan å ena sidan tillväxt – som ger jobb, reallöneökningar och en trygg välfärd – och å den andra miljöhänsyn som om de drivs för långt leder till fattigdom och elände. Vem vill inte ha ren luft och rent vatten. Men eftersom vi också vill leva materiellt goda liv så måste vi acceptera olika mänskliga verksamheter som påverkar miljön negativt. Lösningen måste därför vara att hitta en rimlig balans mellan miljöpåverkan och våra materiella behov.
Centerpartiet var det parti som tidigast såg de växande miljöproblemen. Redan 1962 började partiet driva miljöfrågorna och har ett hedersamt facit när det gäller att få till stånd förändringar till det bättre. Den som blickar tillbaks till 1960-talet minns hur städerna osade av orenade avgaser från bilism och industrier, hur sopor förbrändes ovarsamt på städernas soptippar och hur många vattendrag var svårt förorenade av utsläpp. I dag plågas vi sällan av avgaser och industriutsläpp och de förorenade vattendragen är få. Utländska besökare förvånas ständigt när de ser hur det utan problem går att fiska och ta sig ett dopp i Stockholms ström.
Per Ankersjö, ordförande för Centerpartiets idéprogramgrupp, lyfte i går fram hur den politiska vänstern ägnar sig åt minst sagt orealistisk miljöagitation. Vi kan inte bevara ett utvecklat välfärdssamhälle utan ekonomisk tillväxt. Och den fattiga delen av världen fastnar i sin fattigdom om inte de också får höja sin materiella standard kraftigt. Därför måste vi bejaka miljöeffektiva lösningar som bygger på förfinad teknik och resurshushållning men slå vakt om det som människor uppfattar som livskvalitet, som den egna bilen, utlandsresor och rätten att konsumera kött.
@Byline ny:Lars J Eriksson