Tjugofem miljoner sålda album på ett bräde skojar man inte bort i första taget, och det var förstås givet från första stund att hon aldrig skulle lyckas överträffa något sådant. Särskilt inte i denna digitala gratisålder. Ändå får man väl säga att sångerskan lyckats hålla karriären på högvarv ända fram till dagens datum. Kombinationen jazz i grunden parad med mogna popelement har visat vara en seglivad musikalisk vinnare som välförtjänt överskrider och suddar ut de flesta generationsgränser.

Tisdagens konsert var ett exklusivt evenemang för lyckligt lottade fans som fick chansen att höra sångerna från nya albumet Little Broken Hearts live för första gången. Alltihop spelades dessutom in av DR för både radio och tv, så de olycksaliga som inte lyckades fixa en plåt kan avnjuta tillställningen längre fram. Bokstavligt talat. För här bekräftades onekligen det som nämns här ovan fullt ut. Därmed inte sagt att denna dryga timslånga spelning var direkt sensationell, det ligger liksom inte i sakens natur med utlevande showande eller några extrema tvära kast musikaliskt i sådana här sammanhang. Jones är mer singer/songwriter än en kvinnlig renodlad crooner om ni förstår.

Däremot går det inte att komma ifrån att helheten var så skönt fingertoppskänslig, detaljerat lyxig och svängig in minsta detalj att det var svårt att värja sig. Också har Jones själv en  kontrollerat sensuell röst med mer djup än vad man kanske har för sig vid första anblicken. Något man återigen påmindes om på Koncerthuset Öppningen med den sömndrucket drömlika Good Morning var en påminnelse så god som någon om detta.

Sedan finns det folk som påstår att Little Broken Hearts är hennes mest mogna utspel hittills. Tja, kanske det, men om man ska tala i sådana termer när Norah Jones är på tapeten pratar man trots allt om nyanser i detta avseende. För det går knappast att förneka att debuten än idag ter sig som en väldigt vuxen och mogen skapelse, så hur går man då vidare i den fåran utan att fastna egentligen? Frågan är självklart retorisk eftersom  den trettiotreåriga sångerskan själv gav svaret i samma ögonblick hon bestämde sig för att samarbeta med den innovative artisten och producenten Danger Mouse på det nya albumet. Detta var en antydan om att det fanns en vilja att pröva något nytt och tisdagens gig uppvisade också mycket riktigt en mer experimenterande Jones. Det var mycket lek med markerade rytmer, frekvent användande av retroljudande orgelsound och ofta klädsamt grooveorienterat. Sådant som Say Goodbye, After The Fall och det lätt blueskryddade titelspåret visade upp en ny sida av vokalissan även om tendenser till vad som komma skulle kunde märkas redan på förra skivan The Fall.

Har då sångerskan lämnat sina rötter, undrar kanske skeptisk vän av ordning. Nej, det jazziga uttrycket finns där alltjämt. Men vid det här laget behövde hon både nya idéer och en mindre nytändning och alstrena från Little Broken Hearts ger hennes musikerskap både en ny ton och starkare lyster.  Detta om något bekräftades på Koncerthuset.