– Efter paus håller vi oss inte till spelplanen som vi gjort upp. Vi börjar spreta åt olika håll i spelet, och gör saker som vi inte borde göra, säger Sabina Jacobsen.
Själv stod inte heller Lugistjärnan riktigt att känna igen i arenan.
Kanske var det knäskadan som hämmade det blivande Danmarksproffset. 23-åriga Jacobsen togs stenhårt av Sävehofsförsvaret, och hon svarade bara för ett spelmål under sextio minuter. Hon satte en straff, men brände samtidigt också en.
– Vi hade ingen riktig trygghet i spelet, och tappar allt bakåt i andra halvlek, suckar hon tungt.

Annars var det ett harmoniskt Lugi som kom till spel i sin första SM-final genom tiderna. Jag såg själv hela spelatruppen i Lugnet i Malmö på lördagen, när de var ute på en kortare promenad i den hårda blåsten för att ladda batterierna.
Sabina Jacobsen är förvånad över att laget inte presterade bättre inför de åtta tusen åskådare, som kom till damernas SM-final, vilken började tre timmar tidigare än herrfinalen i arenan.
– Jag trodde faktiskt att vi var tillräckligt förberedda för att spela den här matchen, men tydligen hade jag fel, säger hon.
– Vi var helt enkelt inte där vi skulle vara mentalt, och gör då också för många felbeslut, analyserar hon.
Att det blev så pass stora förlustsiffror som 14-27 i en SM-final mellan två av landets klart bästa handbollsklubbar på damsidan är smått genant.
– Tyvärr låter vi det rinna iväg på slutet. Det tyder på orutin förstås, och kanske var vi också nervösa, jag vet inte, funderar Jacobsen.

Nu drar hon själv vidare till helt andra jaktmarker som utlandsproffs i danska Randers.
Lugi får ut och leta efter en ersättare till sin stjärna, som gjort sex a-lagssäsonger för vinrött. Det blir ingen lätt uppgift för värvningsgruppen i Lugi.