– Ja, precis och det känns toppen, kommenterar sångaren Tom Chaplin när jag träffar honom på ett hotell i centrala Köpenhamn. Det är verkligen på tiden att vi får ut en ny platta att slänga rakt i folks ansikten. Nu handlar allt om presentationen, att köra ett hållbart recept för att folk ska hitta den.

Trummisen Richard Hughes uttrycker sig något mer subtilt och säger att bandet har kunnat dra fördel av den långa pausen. Kvartetten har bidat sin tid och har gått in för att putsa mer på soundet, välja rätt singlar, spela in videos och allt annat som hör till vid tillblivelsen av en ny skiva.
– Samtidigt är det förstås också så att är man borta för länge försvinner man från radarn, fortsätter Tom. Men lyckligtvis har vi lojala fans, så förhoppningsvis har de hängt kvar.

Fast oavsett vilket tycker sångaren att det var nödvändigt att arbeta utan tidsbegränsningar den här gången. Föregångaren, 2008 års Perfect Symmetry, kom ut tidigare än vad det var tänkt från början, och hann aldrig gå igenom bandets filter ordentligt, menar han. Det blev aldrig den skiva som det borde blivit.

Enligt Richard var det viktigaste dock att låta klaviaturspelaren och låtskrivaren Tim Rice-Oxley få ordentligt med tid att knåpa ihop nytt material. Vilket gav resultat. Hundra idéer blev så småningom femtio färdiga låtar, varav nitton spelades in och de tolv med ett ursprung i de "djupaste reflektionerna" kom med på den färdiga skivan.
– Jo, vi är inne i en djup period nu, ler Tom. Det var väl av den anledningen de mest kraftfulla låtarna hängde med ända till slutet. Keane har alltid varit ett känslomässigt laddat band, och det vet ju folk om sedan tidigare. Därför var det viktigt att få till något på åtminstone samma nivå nu.

Jag läste i biografin att ni fick en insikt om att ni så här femton år in i bandets historia faktiskt är vuxna vid det här laget. Var det något särskilt som triggade er att gå åt det hållet den här gången?
– För Tim i egenskap av låtskrivare var det säkert så, menar Richard. Han har ett par kids nu. Sedan har vi all- ihopa hunnit gifta oss också. Det är väl en process man går igenom när man blir äldre. Plötsligt har vi gjort fyra skivor och försöker förbli etablerade.
– För mig handlar det om att se världen ur ett personligt perspektiv, tillägger Tom. Jag har breddat min syn och är förmodligen mer empatisk nu än tidigare. Jag kan förstå andras åsikter bättre än förr eftersom jag har rest runt med bandet och träffat så många olika människor.

Fast resandet och de stora arenorna var bara en dröm då bandet tog sina första stapplande steg i slutet på nittiotalet. Precis som många av kollegorna fick Sussexbandet kämpa flera år för att något skulle hända, vilket i deras fall initialt betydde ständiga pubturnéer i London i skarven kring millennieskiftet. Att karriären gick trögt är ingen överdrift, men idogheten skulle betala sig. I januari 2004 spådde BBC att Keane var det band som låg bäst till för att slå igenom det kommande året, och fyra månader senare gick deras debutalbum Hopes And Fears direkt in på den brittiska topplistans förstaplats. Fem och en halv miljoner sålda exemplar senare var bandet världsstjärnor.
– Det går inte att sätta ett pris på det som hände då. Det förändrade mitt liv totalt och är en del av mig. Jag önskar vi kunde gå tillbaka och uppleva det igen.

Vad säger du om det här Richard? Blev det för mycket av det goda när ni äntligen slog igenom?
– Det var i alla fall viktigt att försöka hantera det. Vi åkte ut på landet när det var som värst för att ta in allt. Fast visst blev vi lite knäppa ett tag. Men vi lyckades komma över det.