Nye presidenten François Hollande har gått till val på en ekonomisk politik byggd på kostnadsdrivande löften. Det har skett samtidigt som Frankrike är djupt skuldsatt med en statsskuld på 90 procent – Sveriges är ungefär 41 procent som en jämförelse – och borde leda till hårda besparingar i den franska ekonomin. Men istället har François Hollande lovat sänka pensionsåldern, höja minimilöner och anställa fler lärare i den franska skolan.

Men den franska statsskulden säger inte hela sanningen om den franska ekonomiska krisen. Frankrikes största banker har en mycket stor mängd riskfyllda lån till de mest ekonomiskt utsatta EU-länderna, som Spanien, Portugal och Italien. Hälften av italienska bankers skulder till andra EU-länders banker, 2500 miljarder kronor, har franska banker som fordringsägare.

Långsiktigt är oron större för vad som händer med Frankrike än med Grekland. Missnöjespartierna till höger och vänster, som stormade fram i valet, kan bli sista spiken i kistan för grekisk ekonomi. Det kan tvinga Grekland att lämna euron och gör grekerna bokstavligen utfattiga och riskerar skapa en social oro som vi inte sett i något västeuropeiskt land under efterkrigstiden.

Frankrikes vägval är däremot det stora bekymret. Eftersom landet är Europas näst största ekonomi och internationell storspelare kommer landets ekonomiska politik att få konsekvenser för hela EU och även världsekonomin. Mest troligt är ändå att François Hollandes vallöften redan passerat bäst före datum. Något köttben kastar han säkert till sina väljare, men huvudsakligen kommer han att tvingas föra en besparingspolitik som tvingar fransmännen att dra åt svångremmen ytterligare några hål.