Att vara minkuppfödare i Sverige är att ha nerver av stål. Det framgick med all önskvärd tydlighet av SVT:s programdokumentär "Minkfarmarna" i torsdags. Där fick vi följa en grupp pälsdjursuppfödare på Listerlandet i Blekinge i deras vardag. En vardag som förutom arbetet med att avla och föda upp minkar för skinnproduktion också innefattar att ständigt vara utsatt för hot, ringaktning och aggressiva demonstrationer. Och inte bara det: Det handlar också om olaga hot, åverkan, sabotage – även riktat mot familjer och minderåriga barn.
Den militanta djurrättsaktivismen har ett av sina starkaste fästen just i vårt land. Under perioden 2003-2010 begicks 341 grova brott av djurrättsaktivister i Sverige. I Danmark, där pälsdjursuppfödningen är 20 gånger större, utfördes under samma tid åtta brott. I januari dömdes en aktivist i Göteborg till fängelse för mordbrand, mordhot och våld mot pälsdjursuppfödare och pälshandlare. Men det var ett undantag. Det är sällsynt att förövarna av de här brotten lagförs, trots att polisen säger sig ha god kännedom om vilka de är.
Man kan ha olika uppfattningar om pälsdjursuppfödning. Men faktum kvarstår att verksamheten är laglig, noga kontrollerad och i stort följer det regelverk som lagstiftare och myndigheter satt upp. Man kan tycka att lagen är fel, man kan verka för en ändring och man till och med demonstrera för att visa sin uppfattning. Men därifrån är det principiellt en avgrund till att ägna sig åt terrorhandlingar.

För det är terrorism det handlar om i de här fallen. Brottslig verksamhet, hot och våld i syfte att sätta sig över demokratiskt fattade lagar. Att helt enkelt upprätta ett eget parallellt lagsystem, där rannsakan och dom verkställs av aktivister som löper mycket liten risk att lagföras.
Djurrättsaktivisterna är en liten grupp – kanske 50 personer – men de gör stor skada för enskilda. Många näringsidkare har lidit stora ekonomiska avbräck och tvingats upphöra med sin fullt lagliga verksamhet på grund av ständiga hot. Ideologiskt är djurrättsaktivismen besläktad med de s k autonoma grupperna, som hämtar inspiration från den anarkistiska läran. Anarkismen har sina historiska rötter i tsardömets Ryssland och bygger på våldsdåd som politiskt medel och dömdes redan i slutet av 1800-talet ut av den organiserade arbetarrörelsen som irrationell, förvirrad och rent av skadlig för sina egna syften. Men som alla extrema aktionsrörelser drar den ännu i dag till sig en del sympatisörer och anhängare, inte sällan yngre personer med ibland instabil psykisk status.

Det är hög tid att svensk polis tar den våldsamma djurrättsaktivismen på betydligt större allvar. Det är ovärdigt ett civiliserat samhälle att enskilda som följer lagen ska hindras i sitt näringsfång på grund av systematisk förföljelse med samhällets goda minne.
Till sist: Jag är själv pälsdjursuppfödare. Som fårfarmare i liten skala föder jag upp djur till kött- och skinnproduktion. Skinnen är populära bland vänner och bekanta, även bland dem som är mycket negativa till yrkesmässig pälsdjursuppfödning.
Logiken i det ställningstagandet är för mig inte helt glasklar.