Det går dåligt för SAS. Jo, det här är en nyhet; men visst har vi hört det förut. Flygbolagets resultat för första kvartalet 2012 innebär en större förlust än väntat, 1,13 miljarder kronor före skatt. Analytikerna hade räknat med en förlust på 800 miljoner kronor. Utsikterna för 2012 är svårbedömda, men redan nu är bedömningen att det liksom 2011 blir ett år med negativ utveckling i kassan.
SAS befinner sig på en marknad som är tuff. Affärsklimatet är osäkert, konkurrensen stor och bränslepriserna höga. Och det är bevisligen inte bara SAS som har ekonomiska bekymmer. På torsdagen begärdes det danska flygbolaget Cimber Sterling i konkurs. Samtidigt meddelade Lufthansa att man genom ett omfattande nedskärningsprogram planerar att minska antalet anställda med 3 500 de närmaste åren. Dessa flygnyheter kan troligen också komma att påverka verksamheten på Kastrups flygplats.
Men låt oss stanna vid frågan om SAS och dess konstanta tuffa läge. Det en gång så stolta skandinaviska företaget har svårt att lyfta. Fakta är att det inte bara handlar om minusutveckling 2011 och 2012. SAS har redovisat förluster nio av de senaste tio åren och ägarna, däribland svenska och norska och danska staten, har pumpat in miljarder kronor i flygbolaget. Gränsen för hur länge vi ska använda skattemedel för att ge ett flygbolag luft under vingarna har sedan länge passerats.
Att den borgerliga regeringen valt att sälja ut en del av de statliga bolagen är i grunden rätt tänkt. Staten ska inte lägga energi på att agera företagsägare på områden där näringsliv och marknad kan se till att det ändå fungerar. Därför blir det blir onekligen svårt med pedagogiken när man fortsätter sitt ägande i ett företag vars främsta problem är den tuffa konkurrensen. Nej, sluta dalta med SAS. Det är hög tid att de få använda sina egna vingar.