Den (missriktade) goda viljan
8 NOVEMBER 2011 23.30
2011-11-08 23:30:00
Jag börjar bli rädd för goda människors goda vilja. Att vilja väl utan att ha förstått orsakssammanhang kan ställa till med nästan lika mycket elände som att vilja andra illa.
Just nu pågår på "Fredens Hus" i Uppsala en utställning som visar hur fel det kan bli när människor vill väl.
Utställningen handlar om "svenskt hedersvåld": syftet är att visa att hedersvåld inte har med invandrare att göra utan också finns i svenska hem. Pennalism, hustrumisshandel och våld i hbtq-relationer tas upp som exempel.
Man baxnar. I sin iver att poängtera att man inte är rasist, är man villig att förvränga verkligheten på ett sätt som kan skada de tjejer och killar som utsätts för hedersvåld.
Polisen påstår i det nyligen sända radioprogrammet om balkongflickorna att de är rädda för att ställa frågor kring hedersrelaterade brott och bli kallade rasister.
Om vi bortser från att detta borde vara tjänstefel för en polis, så är det dags att fråga sig vad en rasist är?
Är det rasistiskt att hjälpa en ung människa av utländsk härkomst till ett bättre liv, eller åtminstone ett liv, för dessa ungdomar mördas faktiskt? Det är motsatsen till rasism.
Rasism vore att säga: ni kurder/turkar/iranier är inskränkta, ni dödar era barn, det är inget vi kan göra. Det är rasism om ungdomar av annan etnisk härkomst än svensk är värda mindre hjälp för att de råkas födas som barn till fel förälder i en mer auktoritär kultur än vår.
Minns skillnaden på att säga "alla turkar försöker döda sina barn" och "just den här mannen försökte döda sitt barn". Däri ligger skillnaden mellan rasism och sanning.
Är hedersvåld kulturellt eller socioekonomiskt betingat? Vore det rasism att kalla det kulturellt? Är frågan relevant?
Uppdraget handlar om att skydda de som utsätts, svaret är som i de flesta fall "se till individen". Se flickan på balkongen som en person, inte en del av en grupp, så löser det sig själv.
Att hävda att svensk hustrumisshandel, barnaga eller våld i gayrelationer är hedersvåld är bisarrt. Var i Sverige är det status i att slå sin fru och sina barn? Vilken homosexuell person upprätthåller anseende genom att misshandla en partner? Vem tror att den som mobbar i skolan anses hedervärd?
Pengarna som utställningen kostat kunde lagts på att hjälpa de utsatta och tiden på att diskutera varför det tog så lång tid innan de kom en ambulans sist det "föll" ner en flicka från en balkong.
Vi sopar hellre under mattan än att erkänna att vi som samhälle misslyckats erbarmligen med att hjälpa dem. Vi missleder hellre ungdomar och ljuger för offren för hedersrelaterat våld än att erkänna att problemet finns. Hur är detta rimligt?
Minns ni Ayse? Hon som var med och satte igång diskussionen genom att berätta hur det är att leva med en far som vill döda dig?
Hon är förbannad. Och hon är inte förbannad på rasister, utan på "antirasister" som hon skriver med citationstecken. De som vill hjälpa, men säger åt henne att snaran hennes pappa lade om hennes hals bör likställas med att bli mobbad i skolan.
De har gjort saken värre för dem som utsatts för hedersvåld. Men de är i alla fall inte rasister ...