– Vad är det, 16 år sedan vi spelade i Halmstad, frågar Per Gessle vänd till Marie Fredriksson.

Det är onekligen märkligt länge sedan sist och för ett tag känns det som att oron är befogad. Öppningsnumren "Dressed for succes" och Sleeping in my car" låter förvånansvärt trötta och tillrättalagda och det är inte förrän i Gesslefavoriten "Opportunity knox" som det tänder till. Och sedan tar det sig faktiskt. Kanske just därför att en hel hög självklara hits får stå tillbaka för de där andra låtarna. De som man anar att duon själva vill ge ett bättre öde.

"She doesn"t live here anymore" som är så nära Gyllene tider Roxette någonsin kommit följs av 7twenty7 som blir förvånansvärt tung i 2010 års version.
Då märks det knappt att den senaste fullängdsplattan ignoreras totalt.

Per Gessle har gång på gång sagt att det är Marie Fredriksson som är den självklara stjärnan i Roxette. Att han förvandlas till en statist bredvid hennes självklara scennärvaro och sångröst. Då och då glimrar hon till, bland annat i en vacker version av "Perfect day" och med tanke på omständigheterna är det förvånansvärt bra. Men ändå.

För en totalt oinvigd så ser det snarare ut som att den gamle Brainpoolaren Christoffer Lundquist skulle vara den andra halvan i Roxette när han bokstavligt talat tar i från tårna i gitarrsolona.

Men så var det det här med att vara profeter i sin egen hemstad. Att Roxette kom tillbaka efter 16 år och mottogs som just det råder det inget tvivel om. Att det bara finns ett band som kan bräcka dem är lika självklart.

– Vi kunde inte låta bli att ordna en liten surpris här i Halmstad, säger Per Gessle.
Som extranummer mönstrar han ett fulltaligt Gyllene tider och publiken blir minst sagt överlycklig. Och så visar det sig att den mest uppskattade låten på en Roxettekonsensert anno 2010 blir "Sommartider".